Varmsmide av järn är den metod som har använts av smeder sedan urminnes tid.

Järnet värms upp i en smideshärd så att det blir mjukt och formbart. I smideshärden förbränns träkol, stenkol eller koks under luftinblåsning med en bälg eller fläkt och temperaturen i härden kan uppgå till 2500°C. Smidestemperaturen för järn är mellan 800 och 1000°C. Smeden kan på färgen på det uppvärmda järnet se vilken temperatur det har.

När smeden har värmt järnet så formar han eller hon det med hammaren mot städet till olika föremål. Eftersom temperaturen sjunker snabbt i det uppvärmda järnet så måste smeden vara flink och arbeta fort.

Då järn från början var en dyrbar vara formade smeden sina produkter så att materialet utnyttjades på ett effektivt sätt. De tillverkade detaljerna var tjockare där påkänningarna var som störst och tunnades ut där krafterna inte var så stora, Form och funktion vägdes samman i smedens arbete. Detta kan man även i dag se på väl utfört smidesarbete.

Då flera detaljer behövde sammanfogas använder smeden nitförband eller klamring.
Smeden kunde även välla samman två eller flera detaljer till ett homogent stycke. Vid vällning hettas järnet upp till en temperatur mellan 1150 till 1250°C. Vid så hög temperatur börjar ytan på järnet att bli klibbigt. Då för smeden fort ihop de föremål som skall vällas och smider dem samman. Den fog som då bildas är lika stark som grundmaterialet.